torsdag 18 oktober 2012

Mänskliga rättigheter

Jag har skrivit om mänskliga rättigheter i tidigare inlägg men tänkte mest tillägga;

Något jag inte skrev i mina demokratikriterier men jag egentligen tänkte på från början, är rättigheten till åtminstone någon form av välfärd: Rätten till sjukvård, skola och statligt stöd - oberoende på hur tjock plånboken är. Rätt till att bli behandlad som en jämlike. Alla människor är lika värda.

Något annat jag glömde var offentlighetsprincipen. Utan den kan hur mycket mygel som helst pågå.

Jag skulle även vilja säga att med rättigheter kommer ansvar. Till exempel, om man har rösträtt är den ens medborgerliga skyldighet att läsa sig in på vad de olika partierna vill och hur de ska uppnå de, och sedan ta sig till vallokalen för att rösta, om än blankt. Det känns inte helt rätt att sitta och klaga annars. Samt, demokratins grundsten är folkstyre, och hur ska det gå till om folket inte vet/anger hur landet bör styras (mot)?
Och med yttrandefriheten får man tänka på att inte kränka minoriteter osv - nu är detta ju olagligt, men man blir lite trött på folk på internet som uttrycket sig hatiskt och vid konfrontation säger "Det är ju ett fritt land!" (i Sverige). Bara för att landet anses som fritt kan man inte göra vad som än faller sig in. Vi

Man ska även ha rätt till att yttra sina åsikter
att organisera sig
att påverka det politiska klimatet
att med rätt kunna lita på domstolsväsendet
och så vidare
och så vidare

och så vidare


En mänsklig rättighet är att kunna bo och leva i en demokrati där i tidigare inlägg nämnda demokratikriterier gäller.

onsdag 17 oktober 2012

Massmedias roll i samhället

Vi alla kan nog enas om att media har en stor roll i vårat samhälle. Men på vilket sätt?

Hur mediaflödet är vinklat eller ej påverkar våra liv i stor utsträckning. Huruvida media rapporterar om olika politiska alternativ, objektivt eller gynnande för en viss sida, kan avgöra hur vi ställer oss politiskt och röstar och därför direkt påverka demokratin. (Politiska) egenintressen olika "mediehus" har, bör vara tydligt dokumenterade.

I informationssamhället vi lever i kan vi inte undgås att bli kontaktade och grova sagt manipulerade av media, som kanske är den bransch näst intill politikerbranschen som har mest makt över landet. Under en vanlig dag kommer vi i kontakt med flera olika mediakanaler; radio, tv, internet, tryckt media, social media. Och vi kan ej undvika det. Det är farligt om de som har makt över landet även har makt över median - alltså makt över det som påverkar deras makt, liksom i Ryssland (se nedan). Man bör ej heller förkasta social media som även den kan vara ett verktyg i att sprida budskap och uppmärksamma saker - men då på en nivå mer åt gräsrotsnivå. Då är det många individer tillsammans som sprider i jämförelse med större media då en artikel kan nå ut till fler (genom, delvis, spridning på sociala medier). Jag tror att asociala medier påverkar sociala medier än vice versa. De tidigare har större makt.

Individer måste få så objektiv information som möjligt (däremot är det viktigt att tillåta att så stort spektra av subjektiva åsikter får ta plats - men då måste det vara uppenbart att det är just subjektivitet), speciellt om vad som händer i samhället. Media har makt att mörka eller tillintetgöra information om vissa saker, medan framlyfta andra och vinkla information till oigenkännlighet.

Den lilla individen ska ha rätt att någonstans alltid få göra sin röst hörd och i ett och samma media ska helst flera motsägande åsikter, vid tydliga sådana, få plats. Det ska råda en mångfald av åsikter i media. Det ger utrymme för egen reflektion och nya idéer kan tänkas och utvecklas och ställning kan tas - något som är grundläggande för en demokrati. Man måste få känna att man faktiskt kan göra skillnad. Det tvingar även makthavarna att lyssna och ta ställning till folkets åsikter.

Journalister bör vara tränade i att i så stor mån som möjligt lägga personliga preferenser/åsikter i sitt yrke (vid fakta"framställande"), dock kan man nog aldrig komma ifrån det då man alltid måste välja t.ex. ordval (som kan vara laddade åt något håll!) och ibland gör man nog det omedvetet.

Som jag tidigare skrivit (inlägg: Demokratikriterier i Ryssland) manipulerar ryska staten tyvärr, starkt mediaflödet i landet:
"Statlig TV (och annan massmedia) vinklar information till Putins fördel och minskar utrymmet för opposition. Internet (som är åtminstone lite svårare att manipulera) är jämförelsevis fritt fortfarande (dock använder sig inte en så stor del av befolkningen av det), men t.ex så har flera stora bloggar och dylikt som rapporterade om valfusket  4 dec 2011 stängts ner.

Journalister har stor press på sig och är övervakade. Många hotas och attackeras fysiskt vid rapportering om korruption. Dessa attacker blir sällan utredda på korrekt sätt av rättssystemet.  Ibland går det så långt att kritiska journalister fängslas och mördas, till exempel Khadzhimurad Kamalov  (grundare av en kritisk veckotidning) som innan hans ihjälskjutning blivit hotad och trakasserad av myndigheter. Något som i alla fall kan ses positivt var att 2011 avkriminaliserades förtal, vilket ger journalister någon "större" frihet att rapportera om makthavare utan att behöva bli anmälda för förtal. Dock verkar det ju som om de inte har någon större frihet ändå....

Människorättskämpar har det inte bättre än journalister. Inte prioriteras eller ens görs utredningar av hot, attacker och mord av varken de ena eller de andra."
Så ska det självklart inte få vara. Medieklimatet i Ryssland verkar hemskt.

Massmedia ska spegla många åsikter och återge fakta neutralt, och inte dunkla ner sådan fakta som allmänheten har rätt att få reda på. (Politiska) egenintressen olika "mediehus" har, bör vara tydligt dokumenterade.

tisdag 16 oktober 2012

Demokratikriterierna i Ryssland

I ett tidigare inlägg skrev jag om vilka kriterier som borde finnas i ett land för att få kalla sig en demokrati. Ryssland kallar sig det, men nu ska vi se om dem gör rätt i det: 


Yttrande- och pressfriheten: Media är starkt manipulerad i Ryssland. Statlig TV (och annan massmedia) vinklar information till Putins fördel och minskar utrymmet för opposition. Internet (som är åtminstone lite svårare att manipulera) är jämförelsevis fritt fortfarande (dock använder sig inte en så stor del av befolkningen av det), men t.ex så har flera stora bloggar och dylikt som rapporterade om valfusket  4 dec 2011 stängts ner.

Journalister har stor press på sig och är övervakade. Många hotas och attackeras fysiskt vid rapportering om korruption. Dessa attacker blir sällan utredda på korrekt sätt av rättssystemet.  Ibland går det så långt att kritiska journalister fängslas och mördas, till exempel Khadzhimurad Kamalov  (grundare av en kritisk veckotidning) som innan hans ihjälskjutning blivit hotad och trakasserad av myndigheter. Något som i alla fall kan ses positivt var att 2011 avkriminaliserades förtal, vilket ger journalister någon "större" frihet att rapportera om makthavare utan att behöva bli anmälda för förtal. Dock verkar det ju som om de inte har någon större frihet ändå....

Människorättskämpar har det inte bättre än journalister. Inte prioriteras eller ens görs utredningar av hot, attacker och mord av varken de ena eller de andra.

Något man även borde ta upp är medlemmar ur Pussy Riot och deras protest mot sambandet av den ortodoxa kyrkan och regeringen. Nu sitter flera av dem fängslade. Detta fall har satt Rysslands orättvisa rättssystem i rampljuset. Detta är dock inte första gången konstutövare blivit anhållna i Ryssland: 2010 fälldes (på otillräckliga grunder) skapare av en utställning för "anstiftan till religiöst hat" då de hade ställt ut bl.a. popart-konstverk där Jesus förekom. 

Rösträtt/ Fria val där flera alternativ att rösta på finnsAlla myndiga får rösta, men det har förekommit valfusk - senast i december 2011 under parlamentsvalet då många sådana fall dokumenterades. Det utlöste protester som kanske var de starkaste på 20 år, sedan Sovjet splittrades och Ryssland blev ett eget land. Man demonstrerade mot  korruption, minskande välfärd och polismisshandel.
 
Det finns opposition att rösta på men den är svag. (Vissa skulle säga att den har tillintetgjorts.) I vilket fall saknas tydliga politiska alternativ. Undersökningar visar att stödet för Putin och Medvedev ligger på mellan 60-70%.  

Varför har då Putin så stort folkligt stöd? Invånarna kan, som Martin Kragh skriver i DN, ha preferenser för Putin - visst! - men de kanske inte är så nyanserade då det är svårt att ha preferenser till oppositionen. Konkurrensen mellan Putin/Mededev och oppositionen känns inte ärlig. Massmedia propagerar för de regerande och politiskt viktiga personer på "motståndarsidan" blir tillbakahållna. Att förespråka oppositionen som medborgare kan vara dumdristigt och ibland kanske till och med farligt. 

Ryssland leds av en auktoritär makt men den arabiska våren har pekat på att den är väldigt bräcklig, om folket väl ryter till. Det verkar inte föreligga någon genuint förtroende för ledarna i Ryssland.
En tanke är kanske att man snarare accepterar än stöder Putin. Hans år vid makten var ej värre än deras hemska 1990-tal efter Sovjets upplösning. Putin skulle kunna tänkas vara trygghet, eller åtminstone stabilitet. Ryssland hade nästan inte sett något annat än Kaos och Putin. Putin hjälpte dem ut ur svår ekonomisk kris. Däremot har ju inte de som är för unga för att minnas 90-talet, ingen erfarenhet av det.

Ryssar emigrerar till Västeuropa och USA. Emigrationen, som nog är den ultimata handling för missnöje tillsammans med avsaknaden av tron på att ens röst kan göra skillnad - eller utmattning.

Organisationsfrihet: Under förra året fortsatte myndigheterna att förhindra demonstrationer från civila rörelser, (men vissa demonstrationer som tidigare förbjudits fick nu äga rum) och fredliga demonstranter blev anhållna. Några av dem flera gånger och ibland i förebyggande syfte, alltså på väg till demonstrationer eller dylikt. Vid anhållning var det ofta "administrative arrest" vilken menas med en anhållning uppemot ett dygn - här ofta nog för att de just inte ska kunna delta i  demonstrationer. De ryska myndigheterna verkar göra mycket för att hålla dess befolkning i schack, och det är hemskt att de ger sig på förkämparna. (Folket har demonstrerat för att efterlysa civila och politiska friheter samt sociala och ekonomiska rättigheter, istället för stabilitet som utlovats av Putin/Medvedev. De rösterna verkar inte ha lyssnats på.)

En vänsterledare vid namn Sergei Udaltsov var frekvent anhållen medan han försökte demonstrera fredligt efter valet den 4e december 2011, man försöker tysta ner motståndare. 

Oberoende domstolsväsende/ Alla är lika inför lagen: Man fortsätter att rapportera om orättvisa rättegångar och ett fåtal domare har ansetts frekvent döma felaktigt och utifrån "samvetet". Det har även förekommmit fler och fler rapporter om maktmissbruk av poliser. I September 2011 inleddes en rättegång mot två poliser. Detta var den första gången något sådant inträffade.

Minoritetsstöd/ Religionsfrihet: HBTQ-personer möter fortfarande trakassierier och attacker. Man har försökt ha Pride-parader men de har förbjudits och skingrats av polis. I en viss region lagförbjöds propaganda för homosexualitet för minderåriga.

Man anpassar inte samhället för att underlätta för funktionshindrade, utan segregerar istället dessa. Detta är djupt diskriminerande.

Det rysk-ortodoxa kyrkan är starkt dominerande som religiöst samfund. Staten och kyrkan sitter tätt intill varandra. Medlemmar av religiösa minoriteter som icke-traditionella muslimer eller Jehovas vittnen blir förföljda.



Ryska regeringen har talat om att fortsätta modernisera landet, bekämpa korruption och förbättra rättssystemet men, mja, hittils har det inte gett några stora resultat. Det är mycket som står fel till i Rysslands demokrati och därför borde inte landet kalla sig för en sådan med rätt.



Källor:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ryssland-kan-inte-ses-som-en-demokrati_6523426.svd
http://debatt.svt.se/2012/03/02/darfor-rostar-ryssland-pa-putin-trots-korruptionen/
http://www.amnesty.org/en/region/russia/report-2012
http://www.amnesty.org/en/region/russia/report-2011

http://www.hrw.org/news/2012/08/17/pussy-riot-and-russias-surreal-justice
http://www.hrw.org/news/2012/06/14/russia-five-journalists-detained
http://www.hrw.org/news/2012/08/23/you-re-disabled-you-can-t-fly-or-can-you

söndag 14 oktober 2012

Arabiska våren


Våren 2011 hände något fantastisk. Revolut utbröt i ett flertal diktaturer och man kallar dem "twitter- eller facebookrevolutioner". Stora steg för demokratin. Jag ska redogöra för den kronologiska ordningen i arabiska våren och sedan ta upp frågan angående om man gör rätt till att kalla dessa händelser som jag nämnt ovan.




17 dec 2010: poliser kom till Boisisis grönsaksvagn i Tunisien och var dumma. Men 26-åringen m grönsaksståndet satte eld på sig själv framför stadshuset i protest, i Tunisien. Tunisien reste sig mot diktaturen. Mohammed boisisi. alla satt säkra i sina palats innan. 

Boisisis öde spreds och världen fick reda på det. Detta hade inte fungerat innan eftersom regimerna innan hade mediemonopol osv, nu fanns internet med dess sociala medier och satellit-tv osv som regimen inte kunde kontrollera. Det var även en ung befolkning som var bättre utbildad än någonsin, men utan jobb och framtid och politiskt inflytande. De vågade vad deras föräldrar inte vågade förändra.

9 januari 2011: Första dödsfall bland demonstranter
17 januari 2011: Ben Ali flyr
25 Januari 2011: Vredens dag.
Tunisiens ledare Ben Ali avgår. Hans brorssons bostad plundras och folket tycker det är bra. Upproret sprids till Egypten och 18 dagar senare:

26 jan: Massdemonstrationer
27 jan: Googlechef fängslas
28 jan: Internet stängs. Nattligt utegångsförbud i stora städer, som folk trotsar.
Feb: Mubarak ställer ej upp i omval, men sitter kvar perioden ut. à mer demonstrationer, bl.a på Tahirtorget.
8 feb: största demon dittils. Massa dog.
11 februari 2011: Egyptens Hosni Mubarak avgår till folkets jubel. Militären har gått över till folkets sida. Ner med Hosni Mubarak.
Stagnerade auktoritära regimer o uppgivna folk. I och med de tidigare revolutionerna rev man rädslans mur, nu var det plötsligt möjligt. Upproren överraskade först men efter de Tunisien och Egypten förstod man att det kunde gå snabbt.
Regimer i resterande länder kom man på att den avgörande faktorn var att militären vände och ställde sig bakom folket. Syrien, Libyen, Yemen hade man sett till att knyta an militärerna till härskarna – att de inte kunde vända sig emot dem.
Parallelt m Egypten o Syrien började, Jemen (fattigt) koka, efter Tunisien. Sedan Bahreyn och Libyen (började ca samtidigt).

17 februari 2011: Protester bröt ut i Libyen: (folket var vana vid en rätt hög levnadsstandard pga olja). (hade redan brutit ut i Bahreyn). Benghasi blev revolutionshuvudstad. Ghadaffi. Regimen såg dock ut att gå mot seger.

Mitten av mars 2011: Ghadaffi varnar för att gå runt o få bort ”smutsen” – rebellerna. Flygförbudszon över Libyen. ”Alla skyldiga medel” för att skydda civilbefolkningen. Sverige går in sedan första gången sedan 60-talet i en flygrej. Rebellerna får stöd av 10 000 andra.
Augusti 2011: Tripoli faller.
20 Oktober 2011: Ghadaffi hittas i avloppsrör med guldpistol. Dödas av rebellerna o kroppen visas upp.
Även mitten av mars 2011: Demokratiupproret slogs ned med våld, utan hjälp från omvärlden. De tog hjälp av grannen Saudiarabien. Militärt järngrepp. OLJA: Mer inflytande i Bahreyn skulle skapa bråk mellan några olika slags muslimer. Så var det något med USA och deras egenintressen. Dödande o torterande av ungdomar.
Upproret i Syrien har varit svårare att bevaka då journalister ej har tillåtits resa in i landet.
Hösten 2011: Jemens president avgår.
Vår 2012: Fria parlamentsval i Egypten à Brödraskapet första parti: Militären upplöser parlamentet
Sommar 2012: Mursi blir president


 Vilken roll spelade då sociala medier/ internet under den arabiska våren?
- Den gjorde först så att vetskapen om Bouazizi-händelsen spreds, vilken i sig var "startskottet" för arabiska våren. Det är nog inte tack vare dessa medier revolutioner kom, snarare underlättade dem processen när det redan var på tavlan och man borde nog akta sig för att förminska revolutionerna till "twitter- eller facebookrevolutioner". Det var folkets uppror som spelade roll. Tiden var inne, ilskan och missnöjet fanns där men nu kunde man "ta tillvara" på den.

Sedan får man inte glömma att krafter, individer, som vill motverka rvolution och demokrati av all dess slag också effektivt får sin röst hörda på sociala medier.

Och om man vänder på steken så har antagligen många regimer fått upp ögonen för den kraft sociala medier har, och kommer nog med all kraft ha mer att säga till om inom detta forum. Detta måste motverkas.


Källor:
 http://www.svd.se/kultur/de-sociala-medierna-skrev-ny-historia_6741541.svd






Bergkvist, Ove, Föreläsning